Tänker på högstadiet, speciellt på nian. Att ingen frågade hur jag mådde,

att lärare inte hjälpte mig för "det är inte värt att dom lägger sig i" Jag har nog aldrig

mått då otroligt dåligt som jag gjorde under högstadiet. Jag och Emmeli satt och

prata igår och asså jag tror inte dom som var där förstod själva vad dom gjorde mot mig.

Det var ju inga riktiga fysiska grejer men en massa psykiska som verkligen har/hade satt sig i

min hjärna, som finns där i baktanken. Som har gjort mig rädd för mänskligheten, att jag inte kunde

sig mig själv i spegeln på hela 9an för jag såg bara mig själv som ful, äcklig och värdelös. Förstår inte att vissa 

människor är så jävla blåsta och korkade. Det suger verkligen när du hellre blir sedd och någon

kallar dig fula ord än när ingen pratar med dig och du känner dig osynlig. Lämnad ensam av